Inlägg av: Berne Landgren, Partner
När man läser Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs så vet man ju att Apple nu är ett av världens mest värdefulla företag, skapat av en mycket speciell person. Från början var han en marijuana-rökande hippie som gick barfota och luktade illa, en person som under hela sin verksamhet hänsynslöst sågade medarbetare som han inte gillade längs med fotknölarna. När man då som jag tränar ledare och ledningsgrupper i ett effektivt ledarskap så kan jag fråga mig hur det är möjligt att vara så apart om man ska kunna ”göra avtryck i universum”? Något som Steve tidigt bestämde sig för och som han verkligen också lyckades med. Är det möjligen ”gud förbjude” så att det skulle vara en nödvändig ingrediens i personligheten för att åstadkomma riktigt stora saker?
Ett annat sätt att formulera frågan: Hade Steve någonting i sitt ledarskap, som jag kan känna igen ifrån ledarskapsforskningen och det jag tror på? Hade han något som var så starkt att det fick genomslag och tillräckligt kunde kompensera hans negativa beteende?
Han utvecklade stark självtillit bl.a. med hjälp av sina studier i zen-buddism och han började se sig själv i tillvarons centrum. Ingenting var omöjligt om man verkligen ville var hans motto. Han inspirerades redan då till insikten om enkelhetens storhet ”Enkelhet är den yttersta förfiningen”, citat av Leonardo Da Vinci. Redan vid arbetet med den första Apple-datorn förstod han värdet av fokusering på användarens känsla för produkten. Dessa principer var så långsiktiga att han hade dem med sig uthålligt hela vägen genom alla med- och motgångar.
Visionen att föra ut tekniken till vanligt folk och därmed ”göra avtryck i universum” blev en häftig vision som tidigt och konsekvent präglade hans agerande.
Hans förmåga att presentera och passionerat beskriva visionen, hålla fast vid den, upprepa den, fokusera stenhårt och i vardagen agera efter den gjorde att de medarbetare som starkt tilltalades av den också vågade tro på att den skulle vara möjligt att genomföra. De inspirerades och kände stark motivation –en känsla av att ”detta vill jag vara med om”.
Steve hade en utpräglad förmåga att hitta genier, personer som hade särskilda förmågor. När dessa upplevde att de blev förstådda i sin genialitet av Steve och dessutom var tillräckligt starka, för att uthärda hans utbrott kände de en stark motivation för Steves projekt. Ju längre tiden gick desto fler av den sortens människor samlades kring honom. Dessa var extremt kompetenta och motiverade medarbetare, som såg storheten, idén och som såg en möjlig att förverkliga den och fick nyttja sin egen förmåga till det yttersta. Detta blev oerhört starka motivationsfaktorer, som till och med förmådde att överstiga och övervinna hinder i form av frustrationen kring en excentrisk ledare.
Vägen till visionen, d.v.s. strategierna mognade fram så småningom. De första projekten blev floppar av olika anledningar fel teknik, fel team, fel prioritering i projektplan o.s.v. men när Steve kom till Mac-projektet hade han hunnit prova ett antal olika vägar och så småningom hade han hittat rätt strategi. Visionen däremot var ständigt oförändrad och hans förmåga att beskriva den blev mästerlig, hans fokusering extremt tydlig och hans personliga agerande var konsekvent.
Min hypotes blir därför: Det går att åstadkomma avtryck i universum, nästan hur man än är som människa, om man har en häftig vision och enkelt kan beskriva den. Om visionen bidrar till en helhet som skapar stort värde för många människor. Om man dessutom fokuserar stenhårt och konsekvent i tanke och handling kan man också locka kompetenta människor att aktivt välja denna uppgift som sin och förstå hur de kan bidra. Slutligen om man är uthållig och stark, d.v.s. orkar ta tuffa motgångar under vägen då kan man lyckas.
Visst känner vi igen svårigheterna med dessa enkla kriterier? Inte så konstigt att vi ofta missar målet med att göra avtryck i Universum, trots att vi ganska väl vet hur det ska gå till ….?
